Mannen och ödet.

Äggen hade kokat alldeles för länge i köket.

En svettpärla rinner nerför tinningen på en man klädd i en skjorta som är märkligt fri från skrynklor. Mannens panna veckar sig djupt. Hans ansikte är upplyst av en bärbar dators skärm.

Regnet piskar mot fönstret och månens sken kastar skuggor av plastblommarna på den kala tapeten. En lampa lyser i köket och ljuset letar sig knappt ut i den mörka hallen som sväljer allt ljus likt en kolgruvas gångar.

Plötsligt reser sig mannen upp, rättar till slipsen och tar på sig sina finbyxor som han inte använt på flera år. Han famlar efter lampknappen i hallen, missar knappen och lyckas lite klumpigt tappa sina nycklar på golvet i samma rörelse.

Ljudet han förväntar sig från nyckelknippans fall är inte alls det metalliska klanget av stål mot klinkers som borde smärta i hans trumhinnor. Utan ljudet är märkbart dämpat, låter mer som om fallet hade dämpats av en sko eller en filt. Mannens tankar snurrar fortare än att han kan samla dom.

-Där ska inget ligga.
-Eller har jag lagt nåt där?
-Har jag tappat tidningen där.. nej den är på bordet i sovrummet.
-Men de lät som nåt rassel samtidigt.. en råtta?
-Nej, en råtta kan det ju inte va här.. bor ju i lägenhet långt upp..

Nycklarna blänker i mörkret. Mannen har under tiden han tänkt hukat sig ner mot golvet för att ta upp nycklarna.

Han får tag i nycklarna men det är någonting med dom som inte stämmer. De är delvis fläckade av en konstigt lätt orangefärgad trögflytande vätska. Tankarna tar fart igen och lampan tänds med ilfart.

Mer rassel hörs under skohyllan och mannen har helt glömt varför han hade så bråttom. All fokus ligger på att se vad som gömmer sig under de tunga vinterkängorna, foppatofflorna eller kanske flipflopsen som ligger kvar sen i somras. Försiktigt böjer sig mannen ner igen och lyfter undan kängorna.

Det han ser får honom att frysa till i något som känns som en evighet men varade egentligen kortare än du kan säga automagiskt. Mannen ställer tillbaks kängorna. Reser sig upp och tittar sig i spegeln. Ler lite lätt. Tar av slipsen och går in i köket och stänger av spisen, slänger äggen direkt i komposten och öppnar skafferiet.

I sin hand håller han en väldigt liten korg. Korgen är gjord av en väldigt liten bit näver och är till hälften fylld med sirap. Mannen fyller på korgen upp till bredden med sirap, går tillbaka till skohyllan och ställer den bredvid en väldigt liten mössa som har en mörk röd färg som snarast påminner om en gammal ladugårdsvägg.

Och precis så gick det till när en stadsbo missade ett tåg en kall vinternatt.