Lådan

Tunga fötter går på ett av de alla viltstråk som finns i skogen. Den kalla luften får utandningarna att stanna i luften likt dimman över ängarna. Skogen är tät och tjock, mossan breder ut sig som gröna moln över stenar och gamla nerfallna stockar. Avtrampet från kängorna fylls till hälften med sumpvatten från marken som är genomsur av allt regnande. Kvistar bryts utan notis och plötsligt stannar stegen.

En spade åker ner i den fuktiga jorden och börjar gräva. Jorden kastas ivrigt åt sidan och ett nytt hugg med spaden slår i marken. Ivrigheten är enorm och en stor förväntan ligger spänd över hela situationen.

Sakta men säkert växer högen med jord bredvid det som nu blivit ett hål. Ungefär en famn i bredd och lika djupt. Plötsligt slår spaden i något hårt. Spaden kastas åt sidan och två grova nävar sliter tag i det som ligger i hålet. En låda dras upp. Den är gjord av metall och har antagligen varit mindre rostig än den är nu.

Lådan öppnas och där inuti skymtades en lapp, ömsint inlindad av björntråd.

Lappen tas fram och en text läses tyst i den mörka skogen.

In Vino Veritas.
En miljon tvåhundratusen kostade det dig att försöka imponera på mig genom att skryta om ditt byte och din finurliga plats du gömt det på.

Med vänliga hälsningar
Hon som log när du drog från baren.