Trollkonster.

En bumling ligger i skogen så tryggt, den har legat där i tusen år så skyggt.

Dess sagor har viskats förr men få har hört om ondskans dörr.

Det är om natten skogens väsen vakar,  det är då vargens hunger vaknar.

Bumlingen rusar upp med ett hastigt ryck så fort du släpper den med din fasta blick.

Trollen kan vara svåra att finna men om du hittar dom lär du för alltid försvinna.

















Bilden lånad från: http://barns-en.deviantart.com/art/barns-en-stone-moss-74452210

Stjärnstoft

Stjärnstoftet singlar ner med den mörka himlen som kontrast. Ett avlägset ljus i himlen närmar sig.

En flicka sitter och blickar upp mot himmelen, hennes ögon fästs vid ljuset som kommer allt närmare. Ljuset lyser med en kall vit nyans som pulserar med mjukblå toner. Hennes tankar fastnar vid att förstå vad hon ser. Ett ögonblick av ljus, av mörker, av intensiv hetta och samtidigt total tystnad. 

Ljuset är här.

Två mörka ögon möter två blanka, skimrande blå ögon.

Magiskt.

Tyst.

Flickan öppnar munnen för att säga något men förmår inte att få fram ett ord.

Ljuset far iväg.

Flickan ler.

Lådan

Tunga fötter går på ett av de alla viltstråk som finns i skogen. Den kalla luften får utandningarna att stanna i luften likt dimman över ängarna. Skogen är tät och tjock, mossan breder ut sig som gröna moln över stenar och gamla nerfallna stockar. Avtrampet från kängorna fylls till hälften med sumpvatten från marken som är genomsur av allt regnande. Kvistar bryts utan notis och plötsligt stannar stegen.

En spade åker ner i den fuktiga jorden och börjar gräva. Jorden kastas ivrigt åt sidan och ett nytt hugg med spaden slår i marken. Ivrigheten är enorm och en stor förväntan ligger spänd över hela situationen.

Sakta men säkert växer högen med jord bredvid det som nu blivit ett hål. Ungefär en famn i bredd och lika djupt. Plötsligt slår spaden i något hårt. Spaden kastas åt sidan och två grova nävar sliter tag i det som ligger i hålet. En låda dras upp. Den är gjord av metall och har antagligen varit mindre rostig än den är nu.

Lådan öppnas och där inuti skymtades en lapp, ömsint inlindad av björntråd.

Lappen tas fram och en text läses tyst i den mörka skogen.

In Vino Veritas.
En miljon tvåhundratusen kostade det dig att försöka imponera på mig genom att skryta om ditt byte och din finurliga plats du gömt det på.

Med vänliga hälsningar
Hon som log när du drog från baren.

Mannen och ödet.

Äggen hade kokat alldeles för länge i köket.

En svettpärla rinner nerför tinningen på en man klädd i en skjorta som är märkligt fri från skrynklor. Mannens panna veckar sig djupt. Hans ansikte är upplyst av en bärbar dators skärm.

Regnet piskar mot fönstret och månens sken kastar skuggor av plastblommarna på den kala tapeten. En lampa lyser i köket och ljuset letar sig knappt ut i den mörka hallen som sväljer allt ljus likt en kolgruvas gångar.

Plötsligt reser sig mannen upp, rättar till slipsen och tar på sig sina finbyxor som han inte använt på flera år. Han famlar efter lampknappen i hallen, missar knappen och lyckas lite klumpigt tappa sina nycklar på golvet i samma rörelse.

Ljudet han förväntar sig från nyckelknippans fall är inte alls det metalliska klanget av stål mot klinkers som borde smärta i hans trumhinnor. Utan ljudet är märkbart dämpat, låter mer som om fallet hade dämpats av en sko eller en filt. Mannens tankar snurrar fortare än att han kan samla dom.

-Där ska inget ligga.
-Eller har jag lagt nåt där?
-Har jag tappat tidningen där.. nej den är på bordet i sovrummet.
-Men de lät som nåt rassel samtidigt.. en råtta?
-Nej, en råtta kan det ju inte va här.. bor ju i lägenhet långt upp..

Nycklarna blänker i mörkret. Mannen har under tiden han tänkt hukat sig ner mot golvet för att ta upp nycklarna.

Han får tag i nycklarna men det är någonting med dom som inte stämmer. De är delvis fläckade av en konstigt lätt orangefärgad trögflytande vätska. Tankarna tar fart igen och lampan tänds med ilfart.

Mer rassel hörs under skohyllan och mannen har helt glömt varför han hade så bråttom. All fokus ligger på att se vad som gömmer sig under de tunga vinterkängorna, foppatofflorna eller kanske flipflopsen som ligger kvar sen i somras. Försiktigt böjer sig mannen ner igen och lyfter undan kängorna.

Det han ser får honom att frysa till i något som känns som en evighet men varade egentligen kortare än du kan säga automagiskt. Mannen ställer tillbaks kängorna. Reser sig upp och tittar sig i spegeln. Ler lite lätt. Tar av slipsen och går in i köket och stänger av spisen, slänger äggen direkt i komposten och öppnar skafferiet.

I sin hand håller han en väldigt liten korg. Korgen är gjord av en väldigt liten bit näver och är till hälften fylld med sirap. Mannen fyller på korgen upp till bredden med sirap, går tillbaka till skohyllan och ställer den bredvid en väldigt liten mössa som har en mörk röd färg som snarast påminner om en gammal ladugårdsvägg.

Och precis så gick det till när en stadsbo missade ett tåg en kall vinternatt.